Force majeure brukar anses innebära oförutsedda händelser vilka inträffar på grund av en oundviklig yttre kraft utanför parternas kontroll vilka ingen kunde förutse. I den engelska rättsläran talar man om ”an act of god”. I svensk rätt är force majeure emellertid inte reglerat, så för att man ska kunna använda sig av detta behöver det ha tagits in en klausul om force majeure i avtalet, i annat fall är man hänvisad till allmänna regler såsom exempelvis 36 § avtalslagen för att jämka eller ogiltigförklara ett ingånget avtal.

Med några års mellanrum flyter frågan om köparmäklare upp till ytan och det är i princip samma frågeställningar som aktualiseras varje gång. Dels handlar det om uppdragsavtalets utformning och vilken betalningsmodell som kan, bör eller ska användas, dels handlar det om frågor av mer praktisk natur såsom hur själva uppdraget ska utföras. Vid en första anblick ter sig dessa frågor inte så svåra att besvara men vid närmare eftertanke landar man som funderande jurist allt som oftast i slutsatsen att det nog är ganska komplicerat trots allt.

I januari i år beslutade riksdagen att bygglovsbefriade komplementbostadshus (sk. Attefallshus) får uppta en maximal byggnadsarea om 30 kvm istället för 25 kvm byggnadsarea som tidigare.

Ansvaret för brister i elsäkerhet bör vara en mycket viktig fråga vid överlåtelser av begagnade bostäder. I två aktuella avgöranden har tingsrätter prövat vad som utgör fel i köprättslig mening och vad som bedöms ingå i en köpares undersökningsplikt beträffande elinstallationer. Den avgörande frågan har varit om köparen uppfyllt sin undersökningsplikt – eller inte.

En ständigt återkommande fråga till Mäklarsamfundets jurister är vem som har rätt till provisionen vid så kallade konkurrerande provisionsanspråk, dvs. när en mäklare åtar sig att förmedla ett objekt som en annan mäklare tidigare haft i uppdrag att förmedla.

Då och då får vi på Mäklarsamfundets juristavdelning frågor om vilka skyldigheter en fastighetsmäklare har för att kontrollera pantsättningen av fastigheter och bostadsrätter och vilket ansvar köparnas och säljarnas respektive banker har för att utföra dylika kontroller. Bankerna och de enskilda banktjänstemännen är till skillnad från en mäklare inte underkastade någon lagstadgad kontrollskyldighet avseende pantsättning. Även om det torde ligga i bankernas intresse att för egen del kontrollera om de fastigheter man ska finansiera köpet av är pantsatta, förlitar sig bankerna ofta på mäklarens uppgifter. Dessvärre händer det ibland att dessa uppgifter visar sig vara felaktiga vilket såklart kan leda till problem för såväl bank som mäklare och köpare.

Enligt en färsk dom från förvaltningsrätten i Karlstad kan en fastighetsmäklare tilldelas varning för felaktiga uppgifter i objektsbeskrivningen oavsett hur uppgiften tillkommit. Domen är överraskande och om den står sig innebär det en kraftig skärpning av mäklaransvaret vad gäller innehållet i objektsbeskrivningen. I artikeln kan du läsa mer om domen och dess betydelse för mäklarkåren.

När köparsidan i tiden mellan kontrakt och tillträde önskar ändra ägarandelar eller partsställning ger det upphov till ett antal eventuella problem, särskilt när vi rör oss kring ett årsskifte.

När en uppdragsgivare säger upp förmedlingsuppdraget finns, som så ofta annars, vissa saker som mäklaren alltid ska göra och förhålla sig till – men situationen kan också föra med sig frågeställningar som är mer oklara.

Den 1 augusti 2019 trädde Fastighetsmäklarinspektionens nya föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism i kraft. Nu är det återigen dags för ändringar av penningtvättsregelverket, men den här gången är det penningtvättslagen som ändras. Ändringarna kommer dock innebära att även penningtvättsföreskrifterna behöver ändras.