Mäklarnas rapportering av misstänkt penningtvätt ökar

Av årsrapporten framgår det att finanspolisen Under 2019 fick in totalt 21 709 penningtvättsrapporter från 285 unika anmälningspliktiga verksamhetsutövare. Detta är en ökning på tolv procent jämfört med inrapporteringen 2018, och en ökning på över 110 procent över de senaste fem åren. Av dessa rapporter har 23 stycken lämnats av en fastighetsmäklare. De senaste fem åren har det tidigare inte inkommit fler än sex rapporter på ett år från fastighetsmäklare. Antalet rapporter från fastighetsmäklare ökade därmed med nästan 300 procent. Den sektor som står för överlägset flest antal rapporter är Bank- och finansieringsrörelser som stod för hela 16 831 rapporter under 2019.

Det är emellertid oklart vad ökningen beror på. Det är inte säkert att ökningen beror på att det har blivit vanligare att penningtvätt förekommer vid fastighetsaffärer. Ökningen kan även bero på att fastighetsmäklarnas medvetenhet om rapportskyldigheten har ökat eller att mäklarna har blivit bättre på att identifiera misstänkta beteenden. 

Penningtvätt via bolån

I sin årsrapport redovisar finanspolisen ett antal utmärkande modus för penningtvätt som de har lagt märke till under 2019. Ett av dessa modus är penningtvätt via bolån. Finanspolisen skriver bland annat att handel med fastigheter är sedan länge en välkänd metod för penningtvätt och att det finns många olika tillvägagångssätt. Om köpeskillingen till största delen finansieras genom lån begränsas möjligheten att direkt tvätta pengar genom fastighetsköpet. I dessa fall är det vanligtvis handpenningen som kan utgöras av brottsvinster. Den påföljande amorteringen av lånet kan också ske med brottsvinster, vilket utgör penningtvätt. Fastigheten blir en reell tillgång vars ursprung inte ifrågasätts, och vid en framtida försäljning kommer säljaren att ha en legal förklaring till pengarna som försäljningen gav.

Finanspolisen nämner även andra sätt att utnyttja fastigheter i penningtvätt. Ett tillvägagångssätt är att renovera dem för brottspengar och på så sätt öka värdet. Vid en försäljning är värdeökningen tvättade pengar. Det förekommer också att delar av köpeskillingen sker under bordet med brottsvinster, vilket vid en vidare försäljning innebär att denna del kan återfås som tvättade pengar. En köpeskilling kan också blåsas upp och köparen kompenseras med brottsvinster under bordet till säljaren. Köparen får då tvättat en brottsvinst och säljaren får tillgång till svarta pengar.

Det är självfallet inte lätt för en fastighetsmäklare att upptäcka om en köpare avser att amortera med brottsvinster eller att ett förmedlingsobjekt är renoverat med pengar som härrör från brottslighet. Det är däremot viktigt att man som mäklare är medveten om vilka olika modus det finns som kan användas för att tvätta pengar i samband med fastighetsköp, så att man får bättre förutsättningar att upptäcka och reagera på misstänkta beteenden och omständigheter som kan tyda på penningtvätt.

Klientmedelskonton – en ökad risk

Finanspolisen lyfter även fram fastighetsmäklarnas klientmedelskonton som ett särskilt riskområde. Det är sedan tidigare känt att klientmedelskonton är särskilt attraktiva använda för den som vill tvätta pengar. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på eventuella avvikande beteenden till exempel i samband med att en handpenning sätts in på klientmedelskontot. Det kan exempelvis handla om handpenning som överförs från någon annan än köparen, betalas in kontant på mäklarens konto, överförs från flera olika konton eller att det saknas skälig förklaring till varifrån medlen kommer.

När ska man anmäla?

Graden av misstanke för att en fastighetsmäklare (och även andra rapporteringsskyldiga) ska rapportera till finanspolisen är låg. Penningtvättslagen hänvisar till avvikande beteende från vad man som mäklare har anledning att räkna med utifrån sin kundkännedom och de tjänster som denne tillhandahåller, alternativt att beteendet inte är avvikande, men kan antas ingå som ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Syftet med den låga misstankegraden är att finanspolisen ska ha möjlighet att bedöma rapporter där annan information – som fastighetsmäklaren inte har tillgång till – kan vara avgörande. Ofta är det information från flera olika källor som blir avgörande för vilka åtgärder som finanspolisen vidtar.

Du kan ta del av finanspolisens årsrapport för 2019 här.

Emil Ericsson
Bitr. förbundsjurist