Bostadsmarknaden och populismen

Ny forskning (Ansell & Adler) pekar på att värdeutvecklingen på bostadsmarknaden till en ganska hög grad avgör hur nöjda väljarna är med status quo. Bostaden är ofta livets största affär och därmed också vår största investering. När värdet stiger känner vi oss rikare och optimismen ökar. Om värdet minskar frodas istället pessimismen och det spiller lätt över på den sittande regeringen. Forskningen har också kunnat visa att människors upplevelse av personlig frihet också kan påverkas av utvecklingen på bostadsmarknaden. De som bor i områden med lägre eller sjunkande priser kan känna sig fastlåsta, eftersom prisskillnader (och tuffare kreditgivning) gör det svårt att flytta till ett mer dynamiskt område. När skillnaden i pris mellan de dyraste och de billigaste områdena ökar, kan det dessutom spä på redan existerande konfliktdimensioner som stad vs land, ”eliten” och folket och liknande konflikter som tenderar att polemisera väljare och driva fler till populistiska alternativ. Ansell och Adler har bland annat kunnat visa att sjunkande huspriser korrelerar med starkare stöd för partier som Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och Dansk Folkeparti. 

Möjligen invänder någon att detta bara är en annan variant av det gamla sambandet mellan konjunkturcykel och valutgång. Då missar man det faktum att det inte är den direkta plånboksfrågan som, enligt ovan nämnda forskning, ökar populisternas väljarskaror. Istället handlar det om hur bostadsmarknadsutvecklingen påverkar identiteten, känslan av trygghet och stabilitet och väljarnas upplevda frihet. Det borde vara en tankeställare för politiker med en förkärlek för att reglera bostadsmarknaden med åtgärder vars ekonomiska och sociala konsekvenser de inte kan eller vill förutse.  

Joakim Lusensky
Analys- och kommunikationschef