Veckans medlemsröst Justus Wahlström: ”Jag var helt ensam efter två dagar på jobbet”

Hej Justus! Grattis till 50 år i yrket – hur känns det?

Hej och tack! Det känns fantastiskt bra att ha de första 50 åren i branschen bakom sig och ändock fortfarande vara igång för fullt som fastighetsmäklare i samma företag, Carlsson Ring, som dock funnits lite längre än den tid jag varit här. Firman är den enda kvarvarade mäklarbyrån från 1800-talet, och första förmedlingen gjordes år 1881.

Kan du berätta om dig och din fastighetsmäklarbakgrund?

Jag började med provanställning efter skolorna (maskiningenjör + gymnasieekonom) och lumpen den 6 december 1972 hos Carlsson Ring i Uppsala. Kontoret bemannades då av tre personer i samma familj, men redan efter 2 dagar på jobbet försvann de på tre veckors semester till Canarias. Jag var alltså helt ensam efter endast två dagar, och lyckades trots detta sälja en fastighet i Elinge i norduppland innan chefen kom tillbaka den 2 januari. 

Hans kommentar var då: ”Har du klarat de här veckorna så får du väl vara kvar!” Det är alltså 50 år sedan. Jag har sedan dess sålt närmare 5000 fastigheter med en topp år 2006 då jag förmedlade 182 fastigheter, huvudsakligen belägna på landet varav många varit skogs- och lantbruk. Jag var anställd med fast månadslön till år 2001 då jag tillsammans med mina tre söner Myrsten tog över i egen regi och flyttade kontoret till Örsundsbro beläget mellan Uppsala och Enköping, nära den gård jag köpte 1977 och som jag brukat sedan dess. 

Hur får man en lika lång och hållbar karriär som du?

För att det skall fungera och vara trivsamt att vara fastighetsmäklare måste man nog, såsom jag, inse att detta inte är ett jobb – utan en livsstil. Min fritid och min arbetstid är integrerad. När folk frågar brukar jag säga att jag har ledigt jämt och jobbar jämt. Oerhört många helger har det varit jobb, både med intag och visningar, och när sönerna var barn var de ofta med, för annars fick man inte tid att träffa sin familj. Min numer tyvärr sedan 6 år bortgångna fru var också oftast med på visningarna. Hon arbetade som mellanstadielärare och hade ledigt på helgerna och på somrarna. 

Vad har förändrats i branschen sedan du startade din karriär?

Det har hänt mycket i branschen sedan 1972. Då hade vi aldrig budgivningar – fasta priser var det som gällde. Också riksprovisonstaxan (5%  samt 6,25% på fritidshus) som alla tillämpade. Det var ingen momsplikt heller på den tiden. Jag blev fastighetsmäklare nr 26 i Uppsala och alla hade samma provision. Idag lär det finnas över 170 mäklare i Uppsala. Marknadsföringen var annonsering i tidningarna. 

Men jag vill nog säga att största förändringen under min verksamma tid är tillkomsten av datorn och internet. När jag började hade jag en grön frostlackerad Halda-skrivmaskin och beskrivningarna gjordes med spritdublicerade stenciler. Sedan är omsättningen av fastigheter flerdubbelt större idag, på den tiden bodde de flesta kvar i sin bostad under hela sitt liv. 

Med 50 år i branschen har du varit med i både upp- och nedgångar. Vad skulle du ge för råd till en fastighetsmäklare som inte upplevt en svalare marknad tidigare?

Under åren har konjunkturen svängt mycket. Värst neråt var det väl när Riksbanken med Bengt Dennis i spetsen 1992 höjde räntan till 500% under några dagar för att försvara den svenska kronan. Innan hade bankerna "vräkt" ur lån till nästan vem som helst utan kreditvärdighetskontroll. Det var lätt att förmedla då. År 1993 blev mycket tufft. Prisfall på över 30% och många som köpt utan att först ha sålt satt kvar med två bostäder, ibland över ett år och till höga räntor. Många blev tvungna att sälja. Jag hade detta år ramavtal med kronofogdemyndigheten, och gjorde ca 35–40 exekutiva underhandsförsäljningar åt myndigheten, som inte hann med alla ärenden själva. 

I sådana tider får man sänka kraven och försöka hålla igång och tänka positivt, det kommer bättre tider igen så småningom. Många mäklare klarade inte detta då och försvann från branschen år 1993.

Efter fem decennier av fastighetsmäkleri – vad är det bästa med att vara fastighetsmäklare egentligen?

Om man har rätt inställning och kan se möjligheter där andra ibland ser problem så finns det alltid en lösning. För mig har det varit ett mycket positivt liv som mäklare med massor av trevliga kontakter med människor över hela Sverige. Jag har förmedlat fastigheter från Tomelilla i söder till Haparanda i norr. 

Jag åker fortfarande flera tusen mil bil om året och trivs med det. Senaste veckan i Skänninge, Vretstorp och Vingåker. Om man gillar detta yrke och tar det på rätt sätt får man ett mycket fritt liv (och kan, om man vill såsom mina företrädare, åka på tre veckors semester till Kanarieöarna – bara man anställer någon ung person som just slutat skolan och finns på kontoret under tiden).