Veckans medlemsröst Olof Sundbom – marinofficeren som blev fastighetsmäklare

Hej Olof! Berätta om dig och din fastighetsmäklarbakgrund.

Hej! Jag var marinofficer innan, i ubåtsvapnet. När jag slutade där så var jag inriktad på att gå till industrin eftersom jag har en sjöingenjörsutbildning i bakgrunden. Att jag skulle bli fastighetsmäklare fanns det därför inte några tankar på, jag hamnade istället på ett värmeverk men blev bara kvar där i tre månader då jag tyckte att det inte var någon utmaning.

Men jag hade en barndomskompis som var fastighetsmäklare och han sa: “Du kan väl åtminstone prova på det?” Det gjorde jag och på den vägen är det. Så sedan 1988 har jag varit registrerad och kört på i både möjliga och omöjliga marknader. För femton år sedan så insåg jag att jag ville utvecklas vidare och började rikta in mig mer mot kommersiella fastigheter, men jag skulle inte kalla mig för nischad i något område utan tar mig an allt som jag ser en affär i.

Hur ser din lokala marknad ut just nu?

Betalade man en procent i ränta för något år sedan, så ligger den på fem till sex procent i dag. Det påverkar förstås prissättningen och vi upplever en allmän oro på bostadsmarknaden. Ska man sälja så får man räkna med 20 procent ned från toppriserna, gör man det så kan man hitta köpare.

Men det finns också andra objekt som står sig väldigt bra. Till exempel treor och fyror i Stockholms innerstad.

Du har mer än trettio år i branschen. Har du något särskilt yrkesrelaterat minne som sticker ut?

En spännande period var då jag hade ett avtal med Karolinska Institutet. Det gick ut på att jag skulle sälja olika typer av donationsfastigheter i hela Sverige, exempelvis från folk som inte hade några arvingar och donerade sina egendomar till Karolinska Institutet och/eller cancerforskning och så vidare. Jag sålde fastigheterna och pengarna donerades. Det var en trevlig och varierande tid med mycket möten med folk i olika livssituationer.

Vad tycker du är det vanligaste missförståndet om fastighetsmäklare och yrket?

Olika typer av missförstånd och fördomar kommer oftast från de som aldrig har haft med en fastighetsmäklare att göra – de har oftast en nidbild av oss för att vi arbetar med att sälja. Vi lever ju i ett IKEA-land där man ska göra allt själv istället för att anlita en expert, så det är bara att tugga i sig.  Har man däremot haft med fastighetsmäklare att göra, då har man oftast en bättre bild eftersom man blivit behandlade bra och fått sälja.

När känner du som mest yrkesstolthet? 

Fastighetsmäklare är världens roligaste skitjobb – många gnäller och folk kan verkligen bete sig illa på visningar, men när jag får beröm av något slag så känner jag mig stolt. Det allra bästa med yrket är variationen – mötet med olika människor, miljöer och problem av alla möjliga slag.

Vad tycker du att branschens stora utmaningar framåt är?

Jag vill se att vi i framtiden har en enda branschorganisation. Ett samfund, precis som advokater med Advokatsamfundet. Det är en dröm jag har haft i många år och det som skulle göra störst skillnad i längden för fastighetsmäklarna. Olika trender, tjänster och frågeställningar kommer och går under åren och åsikterna om dem kan gå isär i branschen. Men i slutändan tror jag att en enda branschorganisation är den viktigaste frågan för mäklarna.