Veckans medlemsröst Monika Keiller om strukturell hemlöshet

Hej Monika! Kan du berätta om dig själv och din bakgrund?

Hej! Jag inledde min yrkesbana som personlig rådgivare på bank på 70-talet. Efter nästan tio år där blev jag assistent på Svensk Fastighetsförmedling i Bromma, som var i framkant på många sätt och gav mig en bra grund att stå på. Fastighetsmäklaryrket verkade spännande, så när jag var mammaledig – i samband med att jag och min man byggde vårt hus – läste jag in mäklarexamen. Jag hör att det låter vansinnigt nu, men det var roligt.

Varför valde du att ta steget till att bli fastighetsmäklare?

När jag var assistent så växte en vilja att få pröva på hur det var att vara fastighetsmäklare själv. Det visade sig bli bra, jag har stortrivts med mitt yrkesval. Där min människokunskap, känsla för affärer och intresse för byggnadsteknik varit viktigt – dessutom är jag en riktig husgalning.

Du har nyss gått i pension efter en lång karriär i mäklaryrket. Kan du berätta lite om de förändringar du sett i yrket eller på bostadsmarknaden under de decennier du varit verksam?

Det har hänt otroligt mycket. Först och främst var det färre aktörer i yrket och det fanns väldigt få kvinnliga mäklare 1990. Några stycken var vi, men inte alls som idag. När jag så småningom satt i kedjans ledningsgrupp i Stockholm hade det svängt och jämställdheten bland mäklarna var mycket bättre. Sedan hade vi förstås inte heller några datorer på den tiden utan skrev till exempel kontrakt på skrivmaskin och när faxen kom så revolutionerade den vår vardag när vi kunde skicka handlingar till kunderna.

När det kommer till bostadsmarknaden så har den blivit helt annorlunda, såtillvida att vi fastighetsmäklare mötte människor från många fler yrkeskategorier förr i tiden. Det var möjligt att köpa en bostad, oavsett yrke, om man slet tillräckligt. I dag upplever jag inte alls samma sak, det finns flera yrkeskategorier som vi mycket sällan eller aldrig träffar längre. Många av de samhällsbärande yrkena som burit oss genom pandemin. Det stör mig något otroligt att det inte är självklart att de kan ordna en bostad.

Jag märker också att många inte kan separera på den marknad vi har i dag. För några år sedan hade en av mina kollegor en visning av en liten etta. Till visningen kom en mamma med två barn, som inte kunde köpa ens detta objekt. Ur det perspektivet har samhällsutvecklingen vridits tillbaka bortemot hundra år, det är inte sunt. Det som vi fastighetsmäklare under flera år har sett finns det nu ett begrepp för, det kallas ”strukturell hemlöshet” – personer som står utanför bostadsmarknaden trots ordnade förhållanden, fast jobb och god ekonomi och den här gruppen växer.

Det är märkligt att folk är förvånade över den psykiska ohälsan hos unga. Jag vill nästan kalla det för psykisk hälsa, klart ungdomarna är kloka och att kroppen ryter ifrån när de hamnar i en sits de inte kan påverka själva, där de inte kan skapa ett eget Iiv och ta ansvar för sin egen framgång.

Vad var den största utmaningen i vardagen under din tid som fastighetsmäklare?

Jag arbetade mellan 60-80 timmar i veckan över femton år och det är inte sunt. Jag klarade av det delvis på grund av tur, tror jag – för det hade nog inte gått under en mycket längre tid och till slut sålde jag mitt företag. Att vara både företagsledare, arbetsgivare och mäklare fungerade på grund av jag har världens bästa man och svärfar som kunde backa upp mig – för jag missade otroligt mycket av mina barns uppväxt i och med att jag var tvungen att jobba nästan hela tiden. Var jag på semester så måste jag ändå sköta budgivningar, vara på telefon och jobba. Det är ett stort ansvar att ha människors hela ekonomiska sits i sin famn, det är något vi fastighetsmäklare tar på stort allvar och får lära oss att hantera. Jag har alltid haft turen att jobba på mycket professionella mäklarkontor där vi har kunnat prata om yrkets alla delar och ha vettiga bollplank.

Att ditt sociala engagemang är stort blir väldigt tydligt. Kan du berätta mer om det?

Som jag sade innan sålde jag mitt företag efter en period med väldigt mycket arbete. Jag förstod att en stor anledning till att det hade gått så bra för mig var mitt intresse för människor. Därför valde jag att komplettera min utbildning med en coachutbildning, något som ledde till att jag engagerade mig och fortfarande engagerar mig i olika ideella projekt som handlar om att bygga nätverk där människor kan mötas som jämlika och växa genom att lära av varandra.

Men jag började ändå längta tillbaka till mina hus så jag besökte flera mäklarfirmor och letade efter ett mäklarkontor med stor seriositet och där man drev försäljning på det sätt jag tycker det ska göras. Det hittade jag hos SkandiaMäklarnas Spångakontor där jag fick anställning vid 58 års ålder. Vi har trivts jättebra ihop och gör så fortfarande. Efter så många år i branschen är jag förunnad att ha många underbara och kunniga kollegor och vänner inom de flesta mäklarkedjorna.

Hur kan fastighetsmäklare engagera sig mer i sociala frågor och varför är det viktigt?

Jag är övertygad om att många fastighetsmäklare funderar på olika typer av sociala frågor. Mäklarkåren är överlag en väldigt seriös grupp, med ett stort engagemang, stor kunskap och ett genuint intresse för andra människor. I och med att vi har örat mot rälsen så ser vi ju naturligtvis mönster och kan beskriva verkligheten på ett träffande sätt. Det vore bra om den kunskapen kunde synliggöras ännu bättre av olika aktörer. Bland annat Mäklarsamfundet, som med sin kompetens och helhetssyn kan ställa de relevanta frågorna till oss och få svar på vilka mönster och tecken vi ser just nu samt hur de kan påverka samhället på längre sikt.

Vad fick dig att känna extra yrkesstolthet under din tid som fastighetsmäklare?

Det allra bästa jag vet är när jag träffar människor i affären som fortfarande, ibland efter kanske 30 år, ropar ”Hej Monika!” och berättar att de fortfarande bor kvar, är nöjda och att allt är bra. Det händer säkert en gång i månaden!

Varför är det viktigt att som fastighetsmäklare vara medlem i Mäklarsamfundet?

Jag har velat vara knuten till en seriös aktör vilket ni alltid har varit. Det har funnits en trygghet i att kunna hänvisa till Mäklarsamfundet, som på ett bra sätt med både respekt för kunden och vårt yrke kunnat agera en objektiv part. Det har inte behövts särskilt ofta, men har ändå känts viktigt. Dessutom är Mäklarsamfundets jurister alltid proffsiga, kompetenta och kunniga.

Vad tycker du att Mäklarsamfundet ska arbeta mer med?

Som jag sade innan – se till att hjälpa till och synliggöra fastighetsmäklarna som i grupp ser många tydliga mönster. Vi sitter på en enorm kunskap som folk kanske inte är medvetna om och vi kan använda den för att förbättra samhället och bidra till sparade skattekronor.